C05X,Q09XQ22X utlåtande

C05X,Q09XQ22X Förslag till utlåtande över motionerna C05X En politik för full sysselsättning kräver att den ekonomiska politiken omprövas antagen av Handelsanställdas förbund avd 20 samt av Fackliga utskottet, Q09X För att nå full sysselsättning måste den ekonomiska politiken omprövas antagen av Handelsanställdas förbundskontors socialdemokratiska förening och Fackliga utskottet samt Q22X antagen av Kista socialdemokratiska förening

Motionärerna bakom C05X och Q09X har ställt sig bakom två stycken nästan likalydande motioner som menar att den ekonomiska politik som kom att utvecklas som en följd av det tidiga 90 talets ekonomiska kris är oförenlig med socialdemokratins allt annat överskuggande mål full sysselsättning.

I inledningen av den nuvarande ekonomiska krisen menar motionärerna att det finns skäl att ompröva de ramar som dagens penning och finanspolitik sätter.

Motionärerna menar att dagens system i grunden bygger på nyliberala dogmer och att prisstabilitet sätts före sysselsättningsmålet. Inte minst de riktlinjer som getts riksbanken är enligt motionärerna felaktiga och otillräckliga i det fall man vill uppnå full sysselsättning.

Motionärerna uttrycker också kritik mot finanspolitiken. Där man menar att utgiftstak, saldomål samt balanskrav för kommuner och landsting inneburit kraftigt försämrade möjligheter för att bedriva en sysselsättningsfrämjande aktiv konjunkturpolitik.

Motionärerna menar att det i dagsläget är hög tid för arbetarrörelsen att gå tillbaka det den ekonomiska strategi som Rehn/ Meidner lanserade och som dominerade socialdemokratisk ekonomiskt tänkande fram till sextiotalet.

Arbetarekommunens styrelse tycker att det glädjande att man lyfter upp diskussionerna om vägvalen i den ekonomiska politiken. Självfallet skall olika ekonomiska dogmer och ”sanningar” alltid ifrågasättas och omprövas utifrån socialdemokratins långsiktiga ideologiska målsättningar. Målet för socialdemokratin är ökad rättvisa och jämlikhet. Ett samhälle där det grasserar hög arbetslöshet hotar självfallet våra mål och kommer istället leda till ökande klassklyftor. För socialdemokratin är målet självfallet arbete åt alla.

Samtidigt menar styrelsen att man inte kan kritisera 90 talets ekonomiska politik så förutsättningslöst som motionärerna gör. Det tidiga 90 talets kris var på många sätt väldigt annorlunda än den kris som vi ser oss avteckna sig framför oss nu. Då präglades Sverige av hög arbetslöshet, hög inflation och mycket svaga misskötta offentliga finanser. Sveriges reella praktiska valmöjligheter var mycket begränsade. Det ligger en hel del i vad Göran Persson sa när han hävdade att den som är satt i skuld är inte fri.

I dagsläget ser det åtminstone inledningsvis oerhört annorlunda ut. Tack vare socialdemokratins mycket framgångsrika arbete under senare halva av 90 talet så sanerades de svenska statsfinanserna. Inflationen är jämfört med det tidiga 90 talet betydligt mer hanterbar. Det gör att Sverige har betydligt större handlingsfrihet i dag.

En stor del av den ökande handlingsfriheten är paradoxalt nog följden av de normer, (som motionärerna kritiserar), för finanspolitiken som socialdemokratin använde i saneringsarbetet.
En av 80 och 90 talets lärdomar är att vi socialdemokrater aldrig kan tycka att dåliga offentliga finanser är ursäktliga eller ointressanta.

Dåliga offentliga finanser leder till besparingar i välfärdssektorn och till ökad ojämlikhet. Dåliga offentliga finanser försvagar dessutom den politiska demokratins möjligheter att göra sig gällande gentemot starka kapitalintressen.

Vad gäller motionärernas kritik av utgiftstaken så instämmer inte styrelsen i motionärernas resonemang. Det finns alltid möjligheter för riksdagen att fortlöpande ändra de gällande budgettaken. Budgettak är bra i den meningen att den tvingar fram seriösare prioriteringar mellan olika önskvärda insatser. Regeringar som är beroende av flera politiska partier får det betydligt lättare att värna den sammantagna budgeten när man arbetar med budgettak. Sen måste varje regering vara beredd att utifrån sina ekonomisk-politiska mål ompröva det gällande budgettaket.

Vad gäller motion Q09X:s resonemang om att arbetarrörelsen kan acceptera en öppen arbetslöshet på 2 % så menar styrelsen att det är ett felaktigt resonemang. I en fungerande ekonomi där fyll sysselsättning råder så kommer det visserligen troligtvis alltid att finnas en viss så kallad friktionsarbetslöshet. D.v.s. arbetslöshet som uppkommer när folk söker sig mellan olika arbeten. Att säga att den skall vara just 2 % är ett resonemang som styrelsen tycker aningen onödig att fastställa.

Detta sagt så menar Arbetarekommunens styrelse ändock att det ligger mycket i motionärernas resonemang. Det är som sagt en helt annan situation idag. Både vad gäller den offentliga ekonomins styrka men också på hur den ekonomiska krisen ser ut den här gången. Det gör att styrelsen mot den bakgrunden instämmer i mycket av motionärernas slutsatser.

Även Motion Q22X ifrågasätter delar av den ekonomiska politik som förts under 80 och 9o talet. Motionens huvudsakliga kritik ligger i att ifrågasätta kampen mot inflationen. Motionären menar att man fäst allt för stor vikt vid löneökningarnas påverkan på inflationen och att man underskattat företagsvinster och kapitalinkomsters inflationsdrivande effekt. Dessutom hävdar motionärerna att ekonomin i själva verket skulle tåla, (eller rent av må bra av) mycket högre inflation. Motionen kräver att partiets ekonomiska arbetsgrupp att ompröva inflationsmålet.

Arbetarekommunens styrelse tycker att det är bra att motionen lyfter frågan om inflationsbegreppet. Inte minst i dessa dagar när vi eventuellt riskerar att få inflationens raka motsats- deflation.

De senaste årens ekonomiska debatt och politik har varit och är mycket inriktad på att bekämpa inflationen. Vilket självfallet kan ifrågasättas. Inte minst borde politikens effekter på sysselsättning och investeringar diskuteras och utvärderas mer.

Samtidigt menar styrelsen att motionen negligerar inflationens kraftigt omfördelade effekter. Hög inflation i ett samhälle leder till kraftigt ökade klassklyftor. Rika människor med fast egendom (exempelvis dyra bostäder) kan hantera en situation med hög inflation betydligt bättre än lågavlönade pensionärer och ungdomar.

För en arbetarrörelse som vill ökad jämlikhet och rättvisa så är det nödvändigt att både uppnå hög sysselsättning och låg, hanterbar, inflation.

Mot bakgrund av att styrelsen föreslår bifall till resonemang från de andra motionerna rörande inflationsmålets avvägningar gentemot sysselsättnings och tillväxtmål och eftersom styrelsen inte delar motionens i vårt tycke lättsinniga syn på inflationens omfördelande effekter så ställer sig styrelsen avvisande till motionen.

Arbetarekommunens styrelse föreslår Representantskapet att besluta följande

Att bifalla motion Q09X:s 1,3, 4, 5, 6,7, 9, 10 och 11:e attsats
Att anse attsats 2 och 8 besvarade med styrelsens utlåtande

Att bifalla motion C05X:s 1,2,3, 4, 6 och 7:e attsats
Att anse C05X:s 5 attsats besvarad med styrelsens utlåtande

Att avslå motion Q22X