onsdag 7 augusti 2013
tisdag 9 november 2010
Dubbelsnuskig skatteplanering
Igår berättade TV4 att vårdföretaget Capio som bland annat driver St Görans Sjukhus har fått ett skatteplaneringsförsök på nära 400 miljoner kronor underkänt av Skatteverket. Se inslaget här.
Det svenska skattefusket kostar mer än 130 miljarder kronor varje år. Det blir dubbelt snuskigt när det är vårdbolag, som ju finansieras av skattemedel, som med medvetet undanhåller skatt.
De gemensamma resurser vi avsätter för vård ska det gå till vård. Inte till stora vinstuttag i vårdkoncerner och heller inte fifflas bort på annat sätt.
Det svenska skattefusket kostar mer än 130 miljarder kronor varje år. Det blir dubbelt snuskigt när det är vårdbolag, som ju finansieras av skattemedel, som med medvetet undanhåller skatt.
De gemensamma resurser vi avsätter för vård ska det gå till vård. Inte till stora vinstuttag i vårdkoncerner och heller inte fifflas bort på annat sätt.
fredag 8 januari 2010
måndag 26 januari 2009
Förslag till svar på motionerna M02 och M03
Motionären kräver att de rum i tunnelbanan/kollektivtrafiken dit väktare tar omhändertagna personer i väntan på polis alltid ska vara kameraövervakade. Styrelsen delar motionärens uppfattning, kameraövervakning är viktigt för den gripne och för allmänheten. Men det är också viktigt för väktaren,/ordningsvakten.
En väktare som av polisen förordnats och utbildats har i egenskap av ordningsvakt viss rätt att omhänderta personer i väntan på polis. ”Vanliga” väktare har samma rätt som envar att gripa misstänkta, som då skyndsamt överlämnas till polis. Vanligen finner man dessa ordningsvakter i varuhus, köpcentrum, gallerior och i kollektivtrafiken.
SL vill sätta upp kameror i de rum som är avsedda för detta. För det krävs att länsstyrelsen beviljar tillstånd för kameraövervakning. Deras hållning att ge tillstånd har historiskt varit mycket restriktiv. SLs första ansökan att kameraövervaka ”omhändertaganderum” har då detta motionssvar skrivs legat 6 månader hos länsstyrelsen för avgörande.
Att använda soprum eller liknande utrymmen görs endast undantagsvis om den omhändertagne/gripne inte på ett rimligt säkert sätt kan föras rum särskilt avsedda för omhändertaganden.
Att utöver avsedda omhändertagningsrum även övervaka ”alla” rum som kan användas är orimligt. Det är också helt orealistiskt att få tillstånd till det. Men varför används då andra rum än de särskilt avsedda för ändamålet? Valet att göra så styrs inte enbart av "vakten" och vad hon/han tycker är lämpligt utan också av situationens art och med hänsyn till den omhändertagna personens integritet. Om den omhändertagne/gripne uppträder mycket uppseendeväckande kan bedömning göras att man av hänsyn till denne inte ska föra denne via offentliga ytor. Utan att stanna ”på vägen” i annat rum.
Det förekommer att omhändertagningsrum har brister som gör dem farliga att använda. Det kan vara att där finns bråte av olika slag. Sådana fall drivs av skyddsombud. Exempel finns då skyddsombud stoppat användning av sådant rum, varpå arbetsmiljöverket förbjudit användning tills brister åtgärdats. Den enda normen som finns på sådana rum är just ett sådant fall i Stockholm där verkets tillsynsmeddelande specificerar vissa krav de ställer för att rummet skall vara arbetsmiljömässigt rimligt.
En till aspekt på frågan är att det måste vara klara regler för det inspelade material avseende bl.a. hur det förvaras, hur länge det sparas, vilka som har tillgång att gå igenom det och slutligen när det får användas, exempelvis för att utreda en polisanmälan. Sådana regler finns idag inom SL – men det kan vara svårt att säkra dem i andra lokaler
Inom yrkesgruppen väktare/ordningsvakter är detta en högprioriterad fråga, då man menar att tror skulle ge högre rättssäkerhet åt alla inblandade. Man upplever att det skulle ge dem som arbetar med detta en bättre yrkesidentitet då inga övergrepp kan ske utan att dokumenteras – detta upplevs som en garanti att slippa beskyllningar svåra att idag motbevisa.
Styrelsen föreslår årsmötet/representantskapet besluta
Att besvara motion M02 och M03
Att överlämna motionerna till våra grupper i SL och polisstyrelsen med önskan om uppföljning under verksamhetsåret
Anna Kettner
En väktare som av polisen förordnats och utbildats har i egenskap av ordningsvakt viss rätt att omhänderta personer i väntan på polis. ”Vanliga” väktare har samma rätt som envar att gripa misstänkta, som då skyndsamt överlämnas till polis. Vanligen finner man dessa ordningsvakter i varuhus, köpcentrum, gallerior och i kollektivtrafiken.
SL vill sätta upp kameror i de rum som är avsedda för detta. För det krävs att länsstyrelsen beviljar tillstånd för kameraövervakning. Deras hållning att ge tillstånd har historiskt varit mycket restriktiv. SLs första ansökan att kameraövervaka ”omhändertaganderum” har då detta motionssvar skrivs legat 6 månader hos länsstyrelsen för avgörande.
Att använda soprum eller liknande utrymmen görs endast undantagsvis om den omhändertagne/gripne inte på ett rimligt säkert sätt kan föras rum särskilt avsedda för omhändertaganden.
Att utöver avsedda omhändertagningsrum även övervaka ”alla” rum som kan användas är orimligt. Det är också helt orealistiskt att få tillstånd till det. Men varför används då andra rum än de särskilt avsedda för ändamålet? Valet att göra så styrs inte enbart av "vakten" och vad hon/han tycker är lämpligt utan också av situationens art och med hänsyn till den omhändertagna personens integritet. Om den omhändertagne/gripne uppträder mycket uppseendeväckande kan bedömning göras att man av hänsyn till denne inte ska föra denne via offentliga ytor. Utan att stanna ”på vägen” i annat rum.
Det förekommer att omhändertagningsrum har brister som gör dem farliga att använda. Det kan vara att där finns bråte av olika slag. Sådana fall drivs av skyddsombud. Exempel finns då skyddsombud stoppat användning av sådant rum, varpå arbetsmiljöverket förbjudit användning tills brister åtgärdats. Den enda normen som finns på sådana rum är just ett sådant fall i Stockholm där verkets tillsynsmeddelande specificerar vissa krav de ställer för att rummet skall vara arbetsmiljömässigt rimligt.
En till aspekt på frågan är att det måste vara klara regler för det inspelade material avseende bl.a. hur det förvaras, hur länge det sparas, vilka som har tillgång att gå igenom det och slutligen när det får användas, exempelvis för att utreda en polisanmälan. Sådana regler finns idag inom SL – men det kan vara svårt att säkra dem i andra lokaler
Inom yrkesgruppen väktare/ordningsvakter är detta en högprioriterad fråga, då man menar att tror skulle ge högre rättssäkerhet åt alla inblandade. Man upplever att det skulle ge dem som arbetar med detta en bättre yrkesidentitet då inga övergrepp kan ske utan att dokumenteras – detta upplevs som en garanti att slippa beskyllningar svåra att idag motbevisa.
Styrelsen föreslår årsmötet/representantskapet besluta
Att besvara motion M02 och M03
Att överlämna motionerna till våra grupper i SL och polisstyrelsen med önskan om uppföljning under verksamhetsåret
Anna Kettner
Förslag till svar på Motion M01 Rättsäkerhet och ekonomi / AK
Motionen tar upp problem med intyg i samband med vittnesinställelser. Styrelsen uppfattning är att då det gäller personer med anställning väktare, ordningsvakter, skyddsvakter och butikskontrollanter skall ersättning betalas av arbetsgivaren då vittnesmålet är en konsekvens av dennes verksamhet.
Vittnesinställelser regleras i Transports kollektivavtal för dessa grupper:
Utdrag ur kollektivavtalet
2008-2010, Almega Tjänsteförbunden / Svenska Transportarbetareförbundet
§ 4 Ersättning för övertidsarbete, förskjuten arbetstid och vittnesinställelse
Mom 6
Om arbetstagare under annan tid än på vederbörandes arbetstid kallas som vittne till förhör hos polismyndighet eller domstol angående händelse som har samband med arbetstagarens väktaruppdrag ska ordinarie lön enligt § 3 mom 1 utges för den tid som åtgår till förhöret. Dessutom utges restidsersättning för resa till och från förhörslokal enligt § 10 mom 1.
Anmärkningar:
1 Arbetstagare som vittnar enligt moment 6 ska i första hand ansöka om ersättning för förlorad arbetsförtjänst från domstolen. Om allmänna medel inte fullt ut kompenserar bortfall av inkomst som skulle ha utgått enligt detta avtal, ska arbetsgivaren ersätta mellanskillnaden.
2 Arbetstagare ska beviljas nödvändig vila i anslutning till vittnesinställelse.
3 Tvister om tillämpningen av detta moment ska handläggas direkt av de centrala parterna.
Så kallade entrévärdar/krogvärdar tillhör inte bevakningsbranschen utan är personer som jobbar utan kontroll på lämplighet, utbildning eller kompetens. De sk "Krogjobben" är ofta extrajobb, inte ovanligt att dessa har annan huvudarbetsgivare (dagtid).
Självklart är det viktigt att regler följs och kontrollen förbättras. Samtidigt ser styrelsen problem med olika former av kompensation för förlorad arbetsförtjänst, då den som jobbar som timanställd i skiftarbete ofta hamnar i gråzoner för reglerna. Hur gör man t.ex. i de fall då man måste delta i t.ex. en rättegång en dag då man skulle behöva ha vilotid inför ett nattskift? Formellt torde ingen ersättning utgå i detta fall – likväl förlorar man de facto lön. (Samma problem uppstår för övrigt när det gäller ersättning i samband med politiska förtroendeuppdrag.)
Styrelsens uppfattning är att striktare kontroll måste till, men att den bör kombineras med en översyn av reglerna för förlorad arbetsförtjänst på olika samhällsområden
Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta
att motionen anses besvarad
att motionen sänds till partigrupperna i riksdagen och SKL samt behandlas vid möte med våra utsedda nämndemän.
Anna Kettner
Vittnesinställelser regleras i Transports kollektivavtal för dessa grupper:
Utdrag ur kollektivavtalet
2008-2010, Almega Tjänsteförbunden / Svenska Transportarbetareförbundet
§ 4 Ersättning för övertidsarbete, förskjuten arbetstid och vittnesinställelse
Mom 6
Om arbetstagare under annan tid än på vederbörandes arbetstid kallas som vittne till förhör hos polismyndighet eller domstol angående händelse som har samband med arbetstagarens väktaruppdrag ska ordinarie lön enligt § 3 mom 1 utges för den tid som åtgår till förhöret. Dessutom utges restidsersättning för resa till och från förhörslokal enligt § 10 mom 1.
Anmärkningar:
1 Arbetstagare som vittnar enligt moment 6 ska i första hand ansöka om ersättning för förlorad arbetsförtjänst från domstolen. Om allmänna medel inte fullt ut kompenserar bortfall av inkomst som skulle ha utgått enligt detta avtal, ska arbetsgivaren ersätta mellanskillnaden.
2 Arbetstagare ska beviljas nödvändig vila i anslutning till vittnesinställelse.
3 Tvister om tillämpningen av detta moment ska handläggas direkt av de centrala parterna.
Så kallade entrévärdar/krogvärdar tillhör inte bevakningsbranschen utan är personer som jobbar utan kontroll på lämplighet, utbildning eller kompetens. De sk "Krogjobben" är ofta extrajobb, inte ovanligt att dessa har annan huvudarbetsgivare (dagtid).
Självklart är det viktigt att regler följs och kontrollen förbättras. Samtidigt ser styrelsen problem med olika former av kompensation för förlorad arbetsförtjänst, då den som jobbar som timanställd i skiftarbete ofta hamnar i gråzoner för reglerna. Hur gör man t.ex. i de fall då man måste delta i t.ex. en rättegång en dag då man skulle behöva ha vilotid inför ett nattskift? Formellt torde ingen ersättning utgå i detta fall – likväl förlorar man de facto lön. (Samma problem uppstår för övrigt när det gäller ersättning i samband med politiska förtroendeuppdrag.)
Styrelsens uppfattning är att striktare kontroll måste till, men att den bör kombineras med en översyn av reglerna för förlorad arbetsförtjänst på olika samhällsområden
Arbetarekommunens styrelse föreslår representantskapet besluta
att motionen anses besvarad
att motionen sänds till partigrupperna i riksdagen och SKL samt behandlas vid möte med våra utsedda nämndemän.
Anna Kettner
D06 och D 19 ang tillgänglighet
Utlåtande över motion D06 ”Se till att Stockholms stad och landsting är tillgängligt 2010” samt D19 ”Tillgänglighet vid konferenser”
Stockholms kommunfullmäktige beslutade 1999 om målet att Stockholm ska vara världens tillgängligaste huvudstad år 2010. Sedan dess har staden avsatt 100 mnkr årligen för tillgänglighetsåtgärder. Nu återstår endast två år och socialdemokraterna har därför krävt att staden skyndsamt ser över hur långt man har kommit och vad som återstår att göra, samt utarbetar en strategi för hur tillgänglighetsarbetet ska fortsätta efter 2010.
Det finns idag många miljöer och platser i Stockholm där framkomlighet och tillgänglighet för funktionsnedsatta personer är otillräcklig. Privatiseringen av det offentliga rummet innebär också en risk för minskad tillgänglighet i Stockholm. En tillgänglig stad innebär att det inte finns några hinder för full delaktighet för alla. Ännu kvarstår mycket arbete innan Stockholm kan bli världens tillgängligaste huvudstad. Utemiljön och den offentliga miljön måste göras tillgänglig och samlingslokalerna ska utformas med tanke på att ingen ska utestängas. En stad som är tillgänglig är bra för alla invånare.
Staden har dock totalt sett begränsade möjligheter att påverka tillgängligheten utanför stadens egna verksamheter. Engagemanget för tillgänglighetsarbetet inom näringslivet, exempelvis på restauranger, caféer, biosalonger och teatrar påverkar också i stor grad tillgängligheten i Stockholm. Hinder för delaktighet i samhället måste identifieras och undanröjas oavsett var det påträffas.
Det har sedan starten funnits en bred enighet kring projektet världens tillgängligaste huvudstad 2010. Under det pågående borgerliga styret så har uppföljningen av tillgänglighetsarbetet varit såväl bristfälligt som behäftad med kraftiga förseningar. Detta trots att socialdemokraterna vi flera tillfällen har lyft upp problemet samt föreslagit att principer och kriterier ska tas fram för möjliggöra en utvärdering av tillgängligprojektet och de tillgänglighetsmål som är fastslagna. Detta arbetet hade påbörjats innan den moderatstyrda majoriteten tog makten, men har sedan dess varit lågprioriterat.
Vad gäller tillgänglighet vid konferenser och möten så är det en grundläggande demokratisk rättighet att alla ska ges lika möjligheter att delta oavsett eventuella funktionsnedsättningar. I sammanhanget bör också nämnas att det i den socialdemokratiska budget reservationen 2009 finns 10 miljoner mer avsatt för bland annat tillgänglighetsskapande åtgärder i Stockholms samlingslokaler.
Vad gäller motionen D06:s andra att-sats är det inte lämpligt att besluta om hur samtliga enskilda representanter ska agera, istället bör sådan krav ställas till grupper.
Styrelsen anser att partiet måste gå före i detta arbete och tillse att alla kan vara med i partiarbetet på lika villkor. Detta ställer krav på att att såväl arbetarkommunen som partiföreningar aktivt har ögonen på tillgänglighet vid beslut om verksamhet.
Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta
att avslå motionen D06:s första och andra att-sats.
att bifalla motionen D06:s tredje att-sats
.
att anse motionen D19 besvarad
Stockholms kommunfullmäktige beslutade 1999 om målet att Stockholm ska vara världens tillgängligaste huvudstad år 2010. Sedan dess har staden avsatt 100 mnkr årligen för tillgänglighetsåtgärder. Nu återstår endast två år och socialdemokraterna har därför krävt att staden skyndsamt ser över hur långt man har kommit och vad som återstår att göra, samt utarbetar en strategi för hur tillgänglighetsarbetet ska fortsätta efter 2010.
Det finns idag många miljöer och platser i Stockholm där framkomlighet och tillgänglighet för funktionsnedsatta personer är otillräcklig. Privatiseringen av det offentliga rummet innebär också en risk för minskad tillgänglighet i Stockholm. En tillgänglig stad innebär att det inte finns några hinder för full delaktighet för alla. Ännu kvarstår mycket arbete innan Stockholm kan bli världens tillgängligaste huvudstad. Utemiljön och den offentliga miljön måste göras tillgänglig och samlingslokalerna ska utformas med tanke på att ingen ska utestängas. En stad som är tillgänglig är bra för alla invånare.
Staden har dock totalt sett begränsade möjligheter att påverka tillgängligheten utanför stadens egna verksamheter. Engagemanget för tillgänglighetsarbetet inom näringslivet, exempelvis på restauranger, caféer, biosalonger och teatrar påverkar också i stor grad tillgängligheten i Stockholm. Hinder för delaktighet i samhället måste identifieras och undanröjas oavsett var det påträffas.
Det har sedan starten funnits en bred enighet kring projektet världens tillgängligaste huvudstad 2010. Under det pågående borgerliga styret så har uppföljningen av tillgänglighetsarbetet varit såväl bristfälligt som behäftad med kraftiga förseningar. Detta trots att socialdemokraterna vi flera tillfällen har lyft upp problemet samt föreslagit att principer och kriterier ska tas fram för möjliggöra en utvärdering av tillgängligprojektet och de tillgänglighetsmål som är fastslagna. Detta arbetet hade påbörjats innan den moderatstyrda majoriteten tog makten, men har sedan dess varit lågprioriterat.
Vad gäller tillgänglighet vid konferenser och möten så är det en grundläggande demokratisk rättighet att alla ska ges lika möjligheter att delta oavsett eventuella funktionsnedsättningar. I sammanhanget bör också nämnas att det i den socialdemokratiska budget reservationen 2009 finns 10 miljoner mer avsatt för bland annat tillgänglighetsskapande åtgärder i Stockholms samlingslokaler.
Vad gäller motionen D06:s andra att-sats är det inte lämpligt att besluta om hur samtliga enskilda representanter ska agera, istället bör sådan krav ställas till grupper.
Styrelsen anser att partiet måste gå före i detta arbete och tillse att alla kan vara med i partiarbetet på lika villkor. Detta ställer krav på att att såväl arbetarkommunen som partiföreningar aktivt har ögonen på tillgänglighet vid beslut om verksamhet.
Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta
att avslå motionen D06:s första och andra att-sats.
att bifalla motionen D06:s tredje att-sats
.
att anse motionen D19 besvarad
söndag 25 januari 2009
D 21 och D22 konsumentintresset och försämringar av sophämtningen
Utlåtande över motion D21 och D22 angående konsumentintresset och försämringar av sophämtningen.
Denna motion belyser ett stort antal avvägningar som gjorts mellan olika intressen kring sophämtningen. Det är de boendes intressen, sophämtarnas intressen, fastighetsägarnas intressen och producenternas intressen som i första hand vägs mot varandra. Det framgår också tydligt i motionen att frågan rymmer just dessa avvägningsfrågor.
Motionens krav är att ett fattat beslut i Stockholms kommun rivs upp i avvaktan på en utredning, samt att en utredning görs av hur konsumentintresset vid sophantering ska kunna tillgodoses i i landet. Styrelsen kan konstatera att renhållningen regleras av förordningar och att det är tydligt att kommunen har ansvar för dessa frågor. Kommunens medborgare borde därigenom kunna tillvarata sina intressen inom ramen för de demokratiska systemen, minst lika väl som de företag som verkar på området. Utan att uttala sig om alla de detaljer som denna fråga rymmer, så vill styrelsen slå fast de enkla principer att alla kommunmedborgare bör behandlas lika så långt det går, och att det är allvarligt om så inte är fallet. Årsmötet kan inte riva upp fattade beslut, men styrelsen anser att årsmötet bör uppmana kommunfullmäktigegruppen att klarlägga frågan.
Vad gäller den bredare frågeställningen om konsumentintressena som beskrivs i motionen så är detta en fråga som partiets miljörådslag diskuterar och som står på dagordningen i riksdagen och i andra nationella sammanhang just nu. Styrelsen anser därför att Stockhoms arbetarkommun inte också behöver påbörja ett sådant arbete men att det konsumentintresse som motionären beskriver ska föras fram i olika sammanhang.
Med anledning av ovanstående föreslås representantskape besluta följande
att avslå att sats 1
besvara att sats 2
samt att uppmana kommunfullmäktigegruppen att klarlägga om några fel begåtts vid beslut om nytt system för avfallshantering i Stockholm.
Denna motion belyser ett stort antal avvägningar som gjorts mellan olika intressen kring sophämtningen. Det är de boendes intressen, sophämtarnas intressen, fastighetsägarnas intressen och producenternas intressen som i första hand vägs mot varandra. Det framgår också tydligt i motionen att frågan rymmer just dessa avvägningsfrågor.
Motionens krav är att ett fattat beslut i Stockholms kommun rivs upp i avvaktan på en utredning, samt att en utredning görs av hur konsumentintresset vid sophantering ska kunna tillgodoses i i landet. Styrelsen kan konstatera att renhållningen regleras av förordningar och att det är tydligt att kommunen har ansvar för dessa frågor. Kommunens medborgare borde därigenom kunna tillvarata sina intressen inom ramen för de demokratiska systemen, minst lika väl som de företag som verkar på området. Utan att uttala sig om alla de detaljer som denna fråga rymmer, så vill styrelsen slå fast de enkla principer att alla kommunmedborgare bör behandlas lika så långt det går, och att det är allvarligt om så inte är fallet. Årsmötet kan inte riva upp fattade beslut, men styrelsen anser att årsmötet bör uppmana kommunfullmäktigegruppen att klarlägga frågan.
Vad gäller den bredare frågeställningen om konsumentintressena som beskrivs i motionen så är detta en fråga som partiets miljörådslag diskuterar och som står på dagordningen i riksdagen och i andra nationella sammanhang just nu. Styrelsen anser därför att Stockhoms arbetarkommun inte också behöver påbörja ett sådant arbete men att det konsumentintresse som motionären beskriver ska föras fram i olika sammanhang.
Med anledning av ovanstående föreslås representantskape besluta följande
att avslå att sats 1
besvara att sats 2
samt att uppmana kommunfullmäktigegruppen att klarlägga om några fel begåtts vid beslut om nytt system för avfallshantering i Stockholm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
