Förslag till utlåtande över motion H02 Ompröva beslutet om nya Karolinska sjukhuset från SLL anställdas socialdemokratiska förening och Hökarängens socialdemokratiska förening.
Motionärerna ifrågasätter ifall beslutet att bygga ett nytt universitetssjukhus i Solna är riktigt ur såväl finansieringsaspekten men också ifall man bedömt framtida vårdvolymer korrekt. Man efterlyser också hur ett eventuellt nytt universitetssjukhus ska fungera ihop med resten av vårdstrukturen i länet.
Styrelsen vill för sin del anföra följande. Diskussioner om vad som ska hända med Karolinska universitetssjukhusets byggnader i Solna har pågått sen det tidiga 90talet. Klart är att merparten av de befintliga husen som uppfördes strax efter andra världskriget idag befinner sig i ett bedrövligt skick. Det går inte i längden att fortsätta bedriva modern framtidsinriktad universitetssjukvård utan vidta åtgärder på Solnaområdet.
Ett alternativ, som är möjligt, är att låta renovera och upprusta det befintliga sjukhuset. Kostnaderna för en sådan åtgärd beräknades i mitten av 90 talet till ca 12 miljarder kronor.
I det läget valde den socialdemokratiska landstingsgruppen att förorda en ny universitetssjukhusanläggning.
Vi tog initiativ till en formgivningstävling som resulterade i att landstingsfullmäktige i full enighet beslutade att man förordar uppförandet av ett nytt universitetssjukhus. Bakgrunden till det beslutet är dels att landstinget hur som helst inte kan komma ifrån stora investeringskostnader i Solna. Dels att en ny anläggning i sig kan medföra att Stockholmsregionen får tillgång till en mer modern anläggning som också kan utformas i nära samarbete med Karolinska institutet.
Till saken hör att universitetssjukhus inte bara har stor betydelse för medborgarnas tillgång till högspecialiserad vård. Det har också stor betydelse för såväl medicinsk utbildning men också för den medicinska forskningen. Inte minst den för mälardalen och sysselsättningen viktiga läkemedels- och medicinsktekniska branschen skulle gynnas kraftigt i det fall Stockholm får ett nytt modernt universitetssjukhus.
Motionärerna utrycker några skäl till varför beslutet bör omprövas som styrelsen särskilt vill bemöta.
- Det råder finansiell kris och lågkonjunkturen står för dörren.
Mot detta kan anföras att det troligtvis blir billigare för landstinget att bygga i en lågkonjunktur. Det är också klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik att möta nedgångar i ekonomin med hjälp av stora offentliga investeringar.
– Den borgerliga majoriteten har beslutat att sjukhuset ska uppföras som ett OPS projekt (Offentlig-privat samverkan).
Detta har vi socialdemokrater motsatt oss av två skäl. Det ena är därför att makten över viktig sjukvårdsinfrastruktur går över i privata händer. Det andra är därför att vi är övertygade om att det är sämre finansieringslösning än att landstinget självt lånar upp till investeringen. Paradoxalt nog medför den finansiella krisen att OPS finansieringen ter sig alltmer omöjlig i praktiken. Självfallet ska socialdemokraterna fortsatt motsätta OPS som finansiering även framgent vad gäller Nya Karolinska sjukhuset.
- Man bör redovisa hur det nya sjukhuset ska fungera ihop med resten av vårdens sjukvårdsstruktur och man bör överväga om antalet vårdplatser är tillräckligt.
Här har motionärerna en poäng och det arbetet pågår för fullt för närvarande. Med tanke på den mycket snabba medicinsk-tekniska utvecklingen så kan man konstatera att innehålet i begreppet högspecialiserad sjukvård (som skall bedrivas på universitetssjukhus) förändras mycket snabbt. Det gör att det är en fördel om man kan vänta så långe som möjligt med att bestämma exakt vika verksamheter som skall bedrivas inom universitetssjukhusets väggar. Trotts detta, så har det arbetet inletts.
Vad gäller antalet sängplatser så finns det skäl att tro att landstinget i Stockholm behöver öka antalet sängplatser ytterligare. Inte minst den kraftigt ökande befolkningen i vår region talar för detta. Frågan är dock om det behovet ska tillgodoses av ett universitetssjukhus eller om det inte är fler och större ”vanliga” sjukhus som landstinget också kommer behöva i framtiden? Den viktiga frågan kan dock inte ställas i motsatts ställning till att landstinget i dagsläget står inför helt nödvändiga och trängande investeringar i nya universitetssjukhus byggnader.
Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet att avslå motion H02
måndag 5 januari 2009
söndag 4 januari 2009
motion H01 Stärkt barnperspektiv i Hälso- och sjukvården
Förslag till utlånade över motion H01 Stärkt barnperspektiv i Hälso- och sjukvården från Adolf fredriks socialdemokratiska förening och Allmänna kvinnoklubben.
Motionen tar upp frågan om barn till föräldrar som lider av psykisk ohälsa. Man konstaterar att psykiatrin alltför ofta missar att ge barnen stöd och hjälp i en för dem ofta mycket bekymmersam situation. Många barn som lever i en riskfylld miljö där självanklagelser och stor oro kan komma att skada barnen ifråga. Barnen behöver synliggöras och såväl PBU som skola/socialtjänst måste beredas möjlighet att stöda de berörda.
Motionären påpekar att en förändring av hälso- och sjukvårdslagen i syfte att förstärka barnens rättigheter i sammanhanget träder i kraft från den 1 juli 2009. Detta är dock inte tillräckligt utan konkreta åtgärder måste vidtas redan nu i landstinget. Bland annat kräver man att det i dokumentationssystemet kring den sjuke klart ska framgå ifall denne har minderåriga barn. Detta för att möjliggöra eventuella stödinsatser från PBU och skola/socialtjänst.
Styrelsen anser att motionen är angelägen. Det råder tyvärr inget tvivel om att alltför många barn till de som lider av psykisk ohälsa far illa. Det bör åtgärdas dels genom att PBU ges tillräckliga resurser. Idag är barnsjukvården och i synnerhet barnspsykiatrin präglad av skandalöst långa köer. Vidare bör man från landstinget och kommunerna i regionen förstärka samarbetet och stödet till de berörda barnen. En första förutsättning är dock att man faktiskt håller reda på vilka ungarna är.
Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet att bifall motion H01
lördag 3 januari 2009
J04 och J06 Utlåtande "Förstärk hyresgästernas rättskydd vid ombildning av hyresrätter (J04) samt Motion om att stärka rättssäkerheten för de...(J06)"
"Förstärk hyresgästernas rättskydd vid ombildning av hyresrätter (J04) samt Motion om att stärka rättssäkerheten för de personer som väljer att inte köpa sin lägenhet vid fastighetsombildning (J06)"
Styrelsen instämmer tillfullo med motionärernas analys kring problem med ombildning.
Den utvärdering som gjordes efter ombildningarna mellan 1998 och 2002 visade med all tydlighet att det var vinsten som var den avgörande drivkraften. Det är klart att också nu är det många som sett chansen att tjäna en rejäl hacka på sin bostad. Ser man till de kvadratmeterpriser värderingar landat på och jämför med genomsnittspriser i så kan man uppskatta att det, trotts fallande konjunktur, kan röra sig om en vinst på ca 25-30 procent. En vinst som du naturligtvis inte kan ta ut förrän då du flyttar därifrån.
Men det är också så att många boenden i allmännyttan trivs och vill gärna bo kvar som allmännyttiga hyresgäster. Andra kommer inte heller ha råd, eller beviljas banklån.
Det som nu sker är att hyresgäster på många ställen tvingas till att bli hyresgäster till sina grannar. Grannarna i sin tur kommer att ha fått betala även för hyresgästens lägenhet. Detta skapar stora motsättningar eftersom bostadsrättsinnehavare vet att dom kan få ner sina egna kostnader genom att sälja hyresgästers lägenheter. Dessutom måste dom lagstadgat erbjuda service och underhåll till dem.
Naturligtvis skulle vi helst sett att borgarnas massiva bostadsrättsomvandling aldrig genomförts. Vi sitter här likt ett moment 22 där vi faktiskt förslagit skydd för hyresgäster och belyst oegentligheter i ombildningar som vi i grunden varit emot. Oavsett vilka förslag vi kommer med så möts dom dock med kalla handen. När vi väl kommer till makten 2010 så kommer frågan inte vara aktuell eftersom vi inte kommer att ombilda på det sätt som nu skett.
För att lindra effekten för allmännyttiga hyresgäster har vi bland annat föreslagit att de allmännyttiga bostadsföretagen utreder huruvida det är möjligt att åstadkomma en form av blandboende där man helt enkelt har två ägare till fastigheten och avtalar vid försäljning om skötsel och underhåll. På så sätt skull de som vill köpa loss sin lägenhet får göra det medan de som vill fortsätta hyra sin lägenhet kan göra det. och då hyr den av den överordnade ägaren: det ursprungliga allmännyttiga bostadsföretaget. Då slipper de som vill fortsätta hyra sin lägenhet, hyra den av sina grannar, vilket ofta är källan till slitningar.
Vi har också vid ett otal tillfällen tagit upp O-seriositeter i stadshus AB och i bostadsbolagens styrelser. Många är de tillfällen då vi nämnt att allt inte gått rätt till. Vi har gång på gång rapporterat tvivelaktigheter till stadens revisorer som hänvisat till en kommande utvärdering.
Vi ska naturligtvis fortsätta att kräva uppföljning, åtgärder och regelverk för att ombildning ska ske på seriöst och ansvarsfullt sätt. Men vi ska också sätta stopp för ombildningarna när vi kommer till makten 2010.
Med hänvisning till ovanstående föreslås årsmötet besluta
Att motionerna anses besvarade
Styrelsen instämmer tillfullo med motionärernas analys kring problem med ombildning.
Den utvärdering som gjordes efter ombildningarna mellan 1998 och 2002 visade med all tydlighet att det var vinsten som var den avgörande drivkraften. Det är klart att också nu är det många som sett chansen att tjäna en rejäl hacka på sin bostad. Ser man till de kvadratmeterpriser värderingar landat på och jämför med genomsnittspriser i så kan man uppskatta att det, trotts fallande konjunktur, kan röra sig om en vinst på ca 25-30 procent. En vinst som du naturligtvis inte kan ta ut förrän då du flyttar därifrån.
Men det är också så att många boenden i allmännyttan trivs och vill gärna bo kvar som allmännyttiga hyresgäster. Andra kommer inte heller ha råd, eller beviljas banklån.
Det som nu sker är att hyresgäster på många ställen tvingas till att bli hyresgäster till sina grannar. Grannarna i sin tur kommer att ha fått betala även för hyresgästens lägenhet. Detta skapar stora motsättningar eftersom bostadsrättsinnehavare vet att dom kan få ner sina egna kostnader genom att sälja hyresgästers lägenheter. Dessutom måste dom lagstadgat erbjuda service och underhåll till dem.
Naturligtvis skulle vi helst sett att borgarnas massiva bostadsrättsomvandling aldrig genomförts. Vi sitter här likt ett moment 22 där vi faktiskt förslagit skydd för hyresgäster och belyst oegentligheter i ombildningar som vi i grunden varit emot. Oavsett vilka förslag vi kommer med så möts dom dock med kalla handen. När vi väl kommer till makten 2010 så kommer frågan inte vara aktuell eftersom vi inte kommer att ombilda på det sätt som nu skett.
För att lindra effekten för allmännyttiga hyresgäster har vi bland annat föreslagit att de allmännyttiga bostadsföretagen utreder huruvida det är möjligt att åstadkomma en form av blandboende där man helt enkelt har två ägare till fastigheten och avtalar vid försäljning om skötsel och underhåll. På så sätt skull de som vill köpa loss sin lägenhet får göra det medan de som vill fortsätta hyra sin lägenhet kan göra det. och då hyr den av den överordnade ägaren: det ursprungliga allmännyttiga bostadsföretaget. Då slipper de som vill fortsätta hyra sin lägenhet, hyra den av sina grannar, vilket ofta är källan till slitningar.
Vi har också vid ett otal tillfällen tagit upp O-seriositeter i stadshus AB och i bostadsbolagens styrelser. Många är de tillfällen då vi nämnt att allt inte gått rätt till. Vi har gång på gång rapporterat tvivelaktigheter till stadens revisorer som hänvisat till en kommande utvärdering.
Vi ska naturligtvis fortsätta att kräva uppföljning, åtgärder och regelverk för att ombildning ska ske på seriöst och ansvarsfullt sätt. Men vi ska också sätta stopp för ombildningarna när vi kommer till makten 2010.
Med hänvisning till ovanstående föreslås årsmötet besluta
Att motionerna anses besvarade
J 05 Utlåtande "Bostadspolitik för Stockholm"
Vi socialdemokrater har alltid sett bostaden en social rättighet och en del av den generella välfärden. Men det förutsätter också ingrepp i bostadsmarknaden som gör det möjligt för vanliga löntagarhushåll att ha en bättre bostad än vad de skulle få av en helt opåverkad marknad.
Styrelsen instämmer i mångt och mycket med motionären
Motionären menar dock att Boverkets regler för bostadsbyggande slopats. Detta är inte helt med sanningen överensstämmande. Reglerna har snarare förändrats i syfte att kunna erbjuda mer moderna och yteffektiva lösningar som blir både billigare och möter upp bättre mot efterfrågan än tidigare. Konsekvenserna av förändringarna måste naturligtvis nogsamt följas men måste också acceptera att människors behov förändras över tid.
En fungerande bostadsmarknad kräver rörlighet med blandade upplåtelseformer och storlekar i alla delar av staden. Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort. Styrelsen har därför initierat ett arbete tillsammans med länets partidistrikt om en gemensam bostadspolitik för att möte framtidens behov. Bostadsmarknaden är precis som arbetsmarknaden regional, detta blir särskilt tydligt när man talar med länets invånare som inte bryr sig särskilt mycket om man bor i Spånga, Solna eller Sundbyberg. Det är boendemiljön och avståndet till jobbet och city som är avgörande.
Styrelsen föreslår årsmötet besluta
Att bifalla att-satserna 1, 2, 4, 5, 6, 7
Att besvara att-satserna 3 och 8
Styrelsen instämmer i mångt och mycket med motionären
Motionären menar dock att Boverkets regler för bostadsbyggande slopats. Detta är inte helt med sanningen överensstämmande. Reglerna har snarare förändrats i syfte att kunna erbjuda mer moderna och yteffektiva lösningar som blir både billigare och möter upp bättre mot efterfrågan än tidigare. Konsekvenserna av förändringarna måste naturligtvis nogsamt följas men måste också acceptera att människors behov förändras över tid.
En fungerande bostadsmarknad kräver rörlighet med blandade upplåtelseformer och storlekar i alla delar av staden. Detta är naturligtvis lättare sagt än gjort. Styrelsen har därför initierat ett arbete tillsammans med länets partidistrikt om en gemensam bostadspolitik för att möte framtidens behov. Bostadsmarknaden är precis som arbetsmarknaden regional, detta blir särskilt tydligt när man talar med länets invånare som inte bryr sig särskilt mycket om man bor i Spånga, Solna eller Sundbyberg. Det är boendemiljön och avståndet till jobbet och city som är avgörande.
Styrelsen föreslår årsmötet besluta
Att bifalla att-satserna 1, 2, 4, 5, 6, 7
Att besvara att-satserna 3 och 8
J 02-03 Utlåtande "Ställ krav på de allmännyttiga bostadsbolagen"
Motion J02 och J03 tar upp den viktiga frågan kring ungas problem att komma in på bostadsmarkanden.
Styrelsen kan inte annat än instämma i att unga människors inträde på bostadsmarknaden är bekymmersamt. Det enskilt största problemet är att utbudet av hyresrätter är för litet. Därtill har vi i Stockholm en högerkoalition som enträget har låtit ombilda hyresrätter till bostadsrätter till vrakpriser.
Till och med den deadline som den moderatledda majoriteten satt ut under hösten 2008, så har ca 5 600 hyresrätter redan blivit bostadsrätter och ytterligare ca 12 300 har fått erbjudande och ytterligare ca 15 300 har lämnat intresse för detsamma. Totalt kan 33 219 allmännyttiga hyresrätter ha blivit bostadsrätter innan den här mandatperiodens slut.
De allmännyttiga bostadsbolagen har sedan införandet av dagens bostadsförmedling tillämpat en modell där man i princip godkänner alla hyresgäster förutsatt att man har tillräcklig kötid för att bli aktuell för en lägenhet. Undantaget har varit nyproduktion där man ställt krav på att max en tredjedel av inkomsten får gå till hyran.
Under 2007 införde högerkoalitionen en modell med högre godkännandekrav för vissa lägenheter och områden (läs nyproduktion, miljonprogram och områden där sysselsättningsgraden är låg).
I praktiken är det tre krav som ställs:
För det första att inkomst skall stå i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå (tre gånger årshyran för den aktuella lägenheten). Som inkomst räknas inkomst av eget arbete, studiebidrag, bostadsbidrag, underhållsbidrag, A-kassa eller motsvarande. Ekonomiskt bistånd (socialbidrag) eller motsvarande försörjning likställs i detta sammanhang inte med inkomst. Om inkomst inte står i proportion till den aktuella hyresnivån så kan hyresgäst ändå godkännas med hjälp av borgen.
För det andra handlar det om referenser från tidigare boende. Den sökande skall ha haft eget kontrakt, eller av fastighetsägare godkänt andrahandskontrakt, i minst sex månader samt kunna uppvisa goda boendereferenser från detta boende. Undantag på kravet gällande eget boende kan ske för t ex hemmavarande ungdomar, sammanboende och dylikt dock ej inneboende.
För det tredje handlar det om Kreditvärdighet. Om den sökande har betalningsanmärkningar sker en individuell prövning om han/hon trots dessa kan godkännas som hyresgäst. Vid denna prövning beaktas särskilt antalet betalningsanmärkningar samt ålder på dessa. Den sökande får inte ha anmärkningar som är relaterade till tidigare boende.
Reglerna tar väl hänsyn till unga stockholmares situation utifrån det begränsade utbudet av bostäder. Vi socialdemokrater har dock motsatt oss dessa regler därför att dom stänger ute andra grupper såsom flyktingar och nyinflyttade utan erfarenheter på den svenska bostadsmarkanden.
Styrelsen föreslår årsmötet besluta att
Anse motionerna J02 och J03 besvarade
Styrelsen kan inte annat än instämma i att unga människors inträde på bostadsmarknaden är bekymmersamt. Det enskilt största problemet är att utbudet av hyresrätter är för litet. Därtill har vi i Stockholm en högerkoalition som enträget har låtit ombilda hyresrätter till bostadsrätter till vrakpriser.
Till och med den deadline som den moderatledda majoriteten satt ut under hösten 2008, så har ca 5 600 hyresrätter redan blivit bostadsrätter och ytterligare ca 12 300 har fått erbjudande och ytterligare ca 15 300 har lämnat intresse för detsamma. Totalt kan 33 219 allmännyttiga hyresrätter ha blivit bostadsrätter innan den här mandatperiodens slut.
De allmännyttiga bostadsbolagen har sedan införandet av dagens bostadsförmedling tillämpat en modell där man i princip godkänner alla hyresgäster förutsatt att man har tillräcklig kötid för att bli aktuell för en lägenhet. Undantaget har varit nyproduktion där man ställt krav på att max en tredjedel av inkomsten får gå till hyran.
Under 2007 införde högerkoalitionen en modell med högre godkännandekrav för vissa lägenheter och områden (läs nyproduktion, miljonprogram och områden där sysselsättningsgraden är låg).
I praktiken är det tre krav som ställs:
För det första att inkomst skall stå i proportion till den aktuella lägenhetens hyresnivå (tre gånger årshyran för den aktuella lägenheten). Som inkomst räknas inkomst av eget arbete, studiebidrag, bostadsbidrag, underhållsbidrag, A-kassa eller motsvarande. Ekonomiskt bistånd (socialbidrag) eller motsvarande försörjning likställs i detta sammanhang inte med inkomst. Om inkomst inte står i proportion till den aktuella hyresnivån så kan hyresgäst ändå godkännas med hjälp av borgen.
För det andra handlar det om referenser från tidigare boende. Den sökande skall ha haft eget kontrakt, eller av fastighetsägare godkänt andrahandskontrakt, i minst sex månader samt kunna uppvisa goda boendereferenser från detta boende. Undantag på kravet gällande eget boende kan ske för t ex hemmavarande ungdomar, sammanboende och dylikt dock ej inneboende.
För det tredje handlar det om Kreditvärdighet. Om den sökande har betalningsanmärkningar sker en individuell prövning om han/hon trots dessa kan godkännas som hyresgäst. Vid denna prövning beaktas särskilt antalet betalningsanmärkningar samt ålder på dessa. Den sökande får inte ha anmärkningar som är relaterade till tidigare boende.
Reglerna tar väl hänsyn till unga stockholmares situation utifrån det begränsade utbudet av bostäder. Vi socialdemokrater har dock motsatt oss dessa regler därför att dom stänger ute andra grupper såsom flyktingar och nyinflyttade utan erfarenheter på den svenska bostadsmarkanden.
Styrelsen föreslår årsmötet besluta att
Anse motionerna J02 och J03 besvarade
fredag 2 januari 2009
Motion I (utbildning) 06 - Den gemensamma skolan
Den gemensamma skolan - för alla barns bästa
Skolan skall spegla vår syn på hur ett samhälle skall fungera och upplevas. Den skall utgå från alla människors lika rätt och värde, genom ett eget ansvarstagande och omtanke om varandra. Den ideala skolan är en skola där barn från alla samhällsklasser, olika etniskt ursprung och oavsett behov av särskilt stöd kan studera tillsammans för att i trygghet och genom demokratiska arbetsformer få goda kunskaper.
Värdet av idén om den gemensamma skolan har ökat i det mångkulturella samhälle vi nu lever i. Att låta barn från tidig ålder och genom hela sin skoltid få möta barn som lever under andra villkor och lära sig förstå och uppskatta dem som sina kamrater är ovärderligt. Det är en förutsättning för att vi framgångsrikt skall kunna bygga ett hållbart samhälle. Särskilt värdefullt i denna utbildningsgemenskap är den inspiration till kunskapssökande som elever med stora kunskaper på olika områden kan ge till dem som av skilda skäl ännu inte blivit tillräckligt studiemotiverade.
Avgörande för att vi bland medborgarna skall få starkt stöd för vår idé om den gemensamma skolan är, att alla kommunala skolor är bra skolor. Skolan måste tilldelas de resurser som behövs för att varje elev skall kunna gå ut med godkända betyg och som också ger möjlighet till vidare studier. Skolans medarbetare och ledare måste ha kunskap, förmåga och möjlighet att utifrån ett öppet sinnelag alltid sätta eleven i centrum. De skall se sig själva som lärande individer och vara öppna för nya pedagogiska idéer.
Därför får vi inte misslyckas med att utveckla kvaliteten i den kommunala skolan. Då löper vi risken att många av de mer studiemotiverade eleverna lämnar denna till förmån för de fristående skolorna. Det blir då svårt för lärarna i kommunens skolor att utveckla verksamheten eftersom de studiemotiverade eleverna är så viktiga i sin roll att inspirerar sina kamrater till att skaffa sig nya kunskaper.
Förändringen av skolan har varit stor sedan nittiotalets början. Valfriheten och mångfalden när det gäller driftsformer har ökat. Socialdemokraterna har själva bidragit till denna utveckling, på gott och på ont. Politiken har sitt ursprung i vissa fall välgrundad kritik mot den svenska skolan och en ökad efterfrågan om större valfrihet i välfärden. Men den socialdemokratiska politiken på detta område har tyvärr ibland präglats av politisk naivitet. Från att ha varit ett komplement i begränsad omfattning har det nu växt till en omfattning som hotar den gemensamma skolan.
Många har inte insett vidden av marknadsmekanismen som sätts i rörelse när skolan blir ”en välfärdsmarknad”. Etableringen av skolor styrs av hur många aktörer, företag och olika former av föreningar som visar intresse att driva skolor. Tilldelning av resurser styrs av en skolpeng lika för alla, oavsett behov.
Marknadsmekanismer gör att det blir olönsamt att satsa på de elever som är i behov av särskilt stöd. Vi känner själv till tillfällen där fristående skolor har muntligen framfört tvekan till att välkomna barn med inlärningssvårigheter. Under hösten 2008 har Sveriges Radio Ekoredaktion också påvisat detta. En rundringning till 50 fristående skolor visade att en majoritet av skolorna har sagt sig inte kunna ta emot barn med ADHD. Vi är på väg mot en utveckling där det blir skolan som väljer barnen, inte tvärtom.
Socialdemokraterna har dock under sin tid i regeringen försökt att mildra dessa effekter, men inte fått parlamentariskt stöd för att genomföra detta. På senaste tiden har tom även vissa borgerliga politiker reagerat på utveckling på skolområde.
Vad vill vi då göra åt detta?
Den svenska skolan ska vara en skola där alla barn och ungdomar sätts i centrum. Därför måste ett system utformas som värnar om likvärdig skola för alla, oavsett föräldrars val. Den tendens till sorteringsskola som vi ser måste motverkas.
Vi varken kan eller vill dag avskaffa de fristående skolor. Men med en stark framväxt för de fristående skolorna är risken påtaglig att utbildningen i många kommuner blir en mer segregerande än integrerande kraft i samhället. Vi ser denna tendens i den stadsdel vi själva bor i. Starka och aktiva föräldrar ”väljer bort” de kommunala skolorna i Bagarmossen till förmån för fristående skolor i andra delar av staden. Det tycker vi är synd och vi är oroande över vad det kommer att innebära på sikt. Skolan är en självklar mötesplats för både barn och vuxna och är viktiga för att en stadsdel ska kunna utvecklas positivt.
Skolverkets inflytande över vilka som får tillstånd att starta fristående skolor måste reduceras. Det kommunala självstyret och den kommunala kontrollen över de fristående skolorna måste skärpas. Så länge en fristående skola drivs med skattemedel skall kommunen utöva kontroll och ha inflytande på skolans undervisning och resultat. Kommunen måste ha de styrmedel som behövs för att garantera att alla barn ges möjlighet till en likvärdig och bra undervisning och att kostnaderna per elev hålls på en rimlig nivå. Därför måste kommunen kunna reglera verksamheten för att kunna leva upp till en sådan garanti. Samma regler skall gälla för fristående skolor som för kommunala skolor. Resursfördelningen skall garantera ekonomiskt likvärdiga villkor såväl för kommunala skolor som för fristående skolor.
Däremot ska vi verka för att möjligheten att bedriva fristående skolor på religiös grund upphör. Vi anser skolans värdegrund ska vara lika för alla och undervisningen ska ge en allsidig belysning av samhället. I ett alltmer mångkulturellt samhälle blir skolan som mötesplatserna mellan olika kulturer och religioner ovärderlig för att skapa ett samhälle fritt från fördomar.
Inför valrörelsen 2010 är det därför viktigt att frågan om kommunala skolor och fristående skolor diskuteras, som ovan, utifrån följande perspektiv:
Integration – Segregation
Valfrihet
Kostnader för kommunens och dess skattebetalare
Det är viktigt att ständigt framhålla att valfrihet för vissa grupper kan leda till att andra gruppers valfrihet reduceras. Detta kan t ex bli fallet när en fristående skolas etablering i ett område innebär att det blir nödvändigt att lägga ner en väl fungerande och av många uppskattad kommunal skola.
När det gäller att godkänna de fristående skolorna måste en förändring ske.. Kommunerna har idag det övergripande ansvaret för alla barn och ungdomars skolgång, oavsett huvudman av den enskilda skolan. Därför måste beslut om eventuell etablering av fristående skolor fattas i samband med alla andra beslut om kommunens skolorganisation och resursfördelning. Dessa beslut bör fattas av kommunens högsta beslutande organ.
Därmed måste Skolverkets avgörande inflytande över vilka som får tillstånd att starta fristående skolor minska. Förändringen skall innebära att efter Skolverkets bedömning om en fristående skola uppfyller givna krav, skall kommunen ha det slutliga avgörandet om skolan skall kunna starta. Detta ska ske utifrån en samlad bedömning. t ex grundad på konkurrens mellan ett antal fristående skolor. Detta förutsätter en förändring i skollagen och alltså ett riksdagsbeslut med denna innebörd. Arbetarekommunen måste därför uppdra åt våra riksdagsledamöter att driva denna fråga.
Kraven vid upphandling av fristående skola bör vara,
– att någon av kommunen utsedd representant ska ingå i styrelsen för den fristående skolan
– att bolaget eller annan huvudman som driver den fristående skolan ska kunna granskas av den kommunala revisionen.
- att samma meddelarfrihet (rätten att anonymt påtala brister)som gäller i den kommunala verksamheten också ska gälla i dessa verksamheter.
– att eventuellt övertagande av kommunal skola ska ske på marknadsmässiga villkor.
Kommunen bör även utarbeta planer för hur kommunen bör agera i den händelse huvudmän för fristående skolor som kommunen godkänt t ex går i konkurs eller köper upp varandra.
Arbetarekommunen bör även uppdra åt våra riksdagsledamöter att verka för att möjligheten att bedriva fristående skolor på religiös grund upphör.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår Bagarmossens socialdemokratiska förening att
att socialdemokraterna verkar kommunernas inflytande över etablering av fristående skolor ökar, eftersom det är kommunerna som idag ansvarar för skolans verksamhet och resursfördelning. Förändringen skall innebära att efter Skolverkets bedömning om en fristående skola uppfyller givna krav, skall kommunen ha det slutliga avgörandet om skolan skall kunna starta. Detta ska ske utifrån en samlad bedömning, som görs av kommunens högsta beslutande organ. t ex grundad på konkurrens mellan ett antal fristående skolor. Detta förutsätter en förändring i skollagen och alltså ett riksdagsbeslut med denna innebörd. Arbetarekommunen måste därför uppdra åt våra riksdagsledamöter att driva denna fråga.
att kraven vid upphandling av fristående skola bör vara,
– att någon av kommunen utsedd representant ska ingå i styrelsen för den fristående skolan
– att bolaget eller annan huvudman som driver den fristående skolan ska kunna granskas av den kommunala revisionen
- att samma meddelarfrihet som gäller i den kommunala verksamheten också ska·gälla i dessa verksamheter.
– att eventuellt övertagande av kommunal skola ska ske på marknadsmässiga villkor.
Att Stockholms arbetarkommun uppdrar till sina kommunala företrädare att förmå Stockholms stad att utarbeta planer för hur kommunen bör agera i den händelse huvudmän för fristående skolor som kommunen godkänt t ex går i konkurs eller köper upp varandra.
att Stockholms arbetarkommun ger våra riksdagsledamöter att verkar för att möjligheten att bedriva fristående skolor på religiös grund upphör.
Skolan skall spegla vår syn på hur ett samhälle skall fungera och upplevas. Den skall utgå från alla människors lika rätt och värde, genom ett eget ansvarstagande och omtanke om varandra. Den ideala skolan är en skola där barn från alla samhällsklasser, olika etniskt ursprung och oavsett behov av särskilt stöd kan studera tillsammans för att i trygghet och genom demokratiska arbetsformer få goda kunskaper.
Värdet av idén om den gemensamma skolan har ökat i det mångkulturella samhälle vi nu lever i. Att låta barn från tidig ålder och genom hela sin skoltid få möta barn som lever under andra villkor och lära sig förstå och uppskatta dem som sina kamrater är ovärderligt. Det är en förutsättning för att vi framgångsrikt skall kunna bygga ett hållbart samhälle. Särskilt värdefullt i denna utbildningsgemenskap är den inspiration till kunskapssökande som elever med stora kunskaper på olika områden kan ge till dem som av skilda skäl ännu inte blivit tillräckligt studiemotiverade.
Avgörande för att vi bland medborgarna skall få starkt stöd för vår idé om den gemensamma skolan är, att alla kommunala skolor är bra skolor. Skolan måste tilldelas de resurser som behövs för att varje elev skall kunna gå ut med godkända betyg och som också ger möjlighet till vidare studier. Skolans medarbetare och ledare måste ha kunskap, förmåga och möjlighet att utifrån ett öppet sinnelag alltid sätta eleven i centrum. De skall se sig själva som lärande individer och vara öppna för nya pedagogiska idéer.
Därför får vi inte misslyckas med att utveckla kvaliteten i den kommunala skolan. Då löper vi risken att många av de mer studiemotiverade eleverna lämnar denna till förmån för de fristående skolorna. Det blir då svårt för lärarna i kommunens skolor att utveckla verksamheten eftersom de studiemotiverade eleverna är så viktiga i sin roll att inspirerar sina kamrater till att skaffa sig nya kunskaper.
Förändringen av skolan har varit stor sedan nittiotalets början. Valfriheten och mångfalden när det gäller driftsformer har ökat. Socialdemokraterna har själva bidragit till denna utveckling, på gott och på ont. Politiken har sitt ursprung i vissa fall välgrundad kritik mot den svenska skolan och en ökad efterfrågan om större valfrihet i välfärden. Men den socialdemokratiska politiken på detta område har tyvärr ibland präglats av politisk naivitet. Från att ha varit ett komplement i begränsad omfattning har det nu växt till en omfattning som hotar den gemensamma skolan.
Många har inte insett vidden av marknadsmekanismen som sätts i rörelse när skolan blir ”en välfärdsmarknad”. Etableringen av skolor styrs av hur många aktörer, företag och olika former av föreningar som visar intresse att driva skolor. Tilldelning av resurser styrs av en skolpeng lika för alla, oavsett behov.
Marknadsmekanismer gör att det blir olönsamt att satsa på de elever som är i behov av särskilt stöd. Vi känner själv till tillfällen där fristående skolor har muntligen framfört tvekan till att välkomna barn med inlärningssvårigheter. Under hösten 2008 har Sveriges Radio Ekoredaktion också påvisat detta. En rundringning till 50 fristående skolor visade att en majoritet av skolorna har sagt sig inte kunna ta emot barn med ADHD. Vi är på väg mot en utveckling där det blir skolan som väljer barnen, inte tvärtom.
Socialdemokraterna har dock under sin tid i regeringen försökt att mildra dessa effekter, men inte fått parlamentariskt stöd för att genomföra detta. På senaste tiden har tom även vissa borgerliga politiker reagerat på utveckling på skolområde.
Vad vill vi då göra åt detta?
Den svenska skolan ska vara en skola där alla barn och ungdomar sätts i centrum. Därför måste ett system utformas som värnar om likvärdig skola för alla, oavsett föräldrars val. Den tendens till sorteringsskola som vi ser måste motverkas.
Vi varken kan eller vill dag avskaffa de fristående skolor. Men med en stark framväxt för de fristående skolorna är risken påtaglig att utbildningen i många kommuner blir en mer segregerande än integrerande kraft i samhället. Vi ser denna tendens i den stadsdel vi själva bor i. Starka och aktiva föräldrar ”väljer bort” de kommunala skolorna i Bagarmossen till förmån för fristående skolor i andra delar av staden. Det tycker vi är synd och vi är oroande över vad det kommer att innebära på sikt. Skolan är en självklar mötesplats för både barn och vuxna och är viktiga för att en stadsdel ska kunna utvecklas positivt.
Skolverkets inflytande över vilka som får tillstånd att starta fristående skolor måste reduceras. Det kommunala självstyret och den kommunala kontrollen över de fristående skolorna måste skärpas. Så länge en fristående skola drivs med skattemedel skall kommunen utöva kontroll och ha inflytande på skolans undervisning och resultat. Kommunen måste ha de styrmedel som behövs för att garantera att alla barn ges möjlighet till en likvärdig och bra undervisning och att kostnaderna per elev hålls på en rimlig nivå. Därför måste kommunen kunna reglera verksamheten för att kunna leva upp till en sådan garanti. Samma regler skall gälla för fristående skolor som för kommunala skolor. Resursfördelningen skall garantera ekonomiskt likvärdiga villkor såväl för kommunala skolor som för fristående skolor.
Däremot ska vi verka för att möjligheten att bedriva fristående skolor på religiös grund upphör. Vi anser skolans värdegrund ska vara lika för alla och undervisningen ska ge en allsidig belysning av samhället. I ett alltmer mångkulturellt samhälle blir skolan som mötesplatserna mellan olika kulturer och religioner ovärderlig för att skapa ett samhälle fritt från fördomar.
Inför valrörelsen 2010 är det därför viktigt att frågan om kommunala skolor och fristående skolor diskuteras, som ovan, utifrån följande perspektiv:
Integration – Segregation
Valfrihet
Kostnader för kommunens och dess skattebetalare
Det är viktigt att ständigt framhålla att valfrihet för vissa grupper kan leda till att andra gruppers valfrihet reduceras. Detta kan t ex bli fallet när en fristående skolas etablering i ett område innebär att det blir nödvändigt att lägga ner en väl fungerande och av många uppskattad kommunal skola.
När det gäller att godkänna de fristående skolorna måste en förändring ske.. Kommunerna har idag det övergripande ansvaret för alla barn och ungdomars skolgång, oavsett huvudman av den enskilda skolan. Därför måste beslut om eventuell etablering av fristående skolor fattas i samband med alla andra beslut om kommunens skolorganisation och resursfördelning. Dessa beslut bör fattas av kommunens högsta beslutande organ.
Därmed måste Skolverkets avgörande inflytande över vilka som får tillstånd att starta fristående skolor minska. Förändringen skall innebära att efter Skolverkets bedömning om en fristående skola uppfyller givna krav, skall kommunen ha det slutliga avgörandet om skolan skall kunna starta. Detta ska ske utifrån en samlad bedömning. t ex grundad på konkurrens mellan ett antal fristående skolor. Detta förutsätter en förändring i skollagen och alltså ett riksdagsbeslut med denna innebörd. Arbetarekommunen måste därför uppdra åt våra riksdagsledamöter att driva denna fråga.
Kraven vid upphandling av fristående skola bör vara,
– att någon av kommunen utsedd representant ska ingå i styrelsen för den fristående skolan
– att bolaget eller annan huvudman som driver den fristående skolan ska kunna granskas av den kommunala revisionen.
- att samma meddelarfrihet (rätten att anonymt påtala brister)som gäller i den kommunala verksamheten också ska gälla i dessa verksamheter.
– att eventuellt övertagande av kommunal skola ska ske på marknadsmässiga villkor.
Kommunen bör även utarbeta planer för hur kommunen bör agera i den händelse huvudmän för fristående skolor som kommunen godkänt t ex går i konkurs eller köper upp varandra.
Arbetarekommunen bör även uppdra åt våra riksdagsledamöter att verka för att möjligheten att bedriva fristående skolor på religiös grund upphör.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår Bagarmossens socialdemokratiska förening att
att socialdemokraterna verkar kommunernas inflytande över etablering av fristående skolor ökar, eftersom det är kommunerna som idag ansvarar för skolans verksamhet och resursfördelning. Förändringen skall innebära att efter Skolverkets bedömning om en fristående skola uppfyller givna krav, skall kommunen ha det slutliga avgörandet om skolan skall kunna starta. Detta ska ske utifrån en samlad bedömning, som görs av kommunens högsta beslutande organ. t ex grundad på konkurrens mellan ett antal fristående skolor. Detta förutsätter en förändring i skollagen och alltså ett riksdagsbeslut med denna innebörd. Arbetarekommunen måste därför uppdra åt våra riksdagsledamöter att driva denna fråga.
att kraven vid upphandling av fristående skola bör vara,
– att någon av kommunen utsedd representant ska ingå i styrelsen för den fristående skolan
– att bolaget eller annan huvudman som driver den fristående skolan ska kunna granskas av den kommunala revisionen
- att samma meddelarfrihet som gäller i den kommunala verksamheten också ska·gälla i dessa verksamheter.
– att eventuellt övertagande av kommunal skola ska ske på marknadsmässiga villkor.
Att Stockholms arbetarkommun uppdrar till sina kommunala företrädare att förmå Stockholms stad att utarbeta planer för hur kommunen bör agera i den händelse huvudmän för fristående skolor som kommunen godkänt t ex går i konkurs eller köper upp varandra.
att Stockholms arbetarkommun ger våra riksdagsledamöter att verkar för att möjligheten att bedriva fristående skolor på religiös grund upphör.
Förslag utlåtande I (utbildning) 06 - Den gemensamma skolan.
Förslag till utlåtande motion I06 – Den gemensamma skolan.
Motionärerna betonar värdet av den gemensamma skolan och vikten av att alla kommunala skolor håller hög kvalitet och utvecklas. Styrelsen anser att motionen på ett bra sätt beskriver skolpolitikens utmaningar. Det är nödvändigt att alla kommunala skolor ges möjlighet att vara riktigt bra skolor och att det finns resurser för elever med skilda behov. Det är också nödvändigt att öka det kommunala inflytandet över de fristående skolorna. Kommunen bör ges ett avgörande inflytande över beslutet om en ny skola skall etableras. Insynen i fristående skolors verksamhet bör vara lika stor som inom de kommunala och de fristående skolorna bör delta i jämförelser och uppföljningar, liksom följa samma regler som de kommunala. De krav som anges i motionen är möjliga krav att ställa och bör kanske även kompletteras/ändras men ytterligare krav.
När det gäller fristående skolor på religiös grund så delar styrelsen motionärernas oro för att skolor på religiös grund bidrar till segregation. Men samtidigt är vi medvetna om att detta är en svår fråga att reglera eftersom Sverige har undertecknat europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som bl a säger att: ”Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse” (Artikel 2, protokollet från 1952). Styrelsen är, trots de problem som skolor på religiös kan medföra, inte beredd att föreslå att Sverige skall bryta mot europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.
Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta:
Att bifalla motionens första att-sats
Att bifalla motionens andra att-sats
Att bifalla motionens tredje att-sats
Att avslå motionens fjärde att-sats
Motionärerna betonar värdet av den gemensamma skolan och vikten av att alla kommunala skolor håller hög kvalitet och utvecklas. Styrelsen anser att motionen på ett bra sätt beskriver skolpolitikens utmaningar. Det är nödvändigt att alla kommunala skolor ges möjlighet att vara riktigt bra skolor och att det finns resurser för elever med skilda behov. Det är också nödvändigt att öka det kommunala inflytandet över de fristående skolorna. Kommunen bör ges ett avgörande inflytande över beslutet om en ny skola skall etableras. Insynen i fristående skolors verksamhet bör vara lika stor som inom de kommunala och de fristående skolorna bör delta i jämförelser och uppföljningar, liksom följa samma regler som de kommunala. De krav som anges i motionen är möjliga krav att ställa och bör kanske även kompletteras/ändras men ytterligare krav.
När det gäller fristående skolor på religiös grund så delar styrelsen motionärernas oro för att skolor på religiös grund bidrar till segregation. Men samtidigt är vi medvetna om att detta är en svår fråga att reglera eftersom Sverige har undertecknat europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som bl a säger att: ”Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse” (Artikel 2, protokollet från 1952). Styrelsen är, trots de problem som skolor på religiös kan medföra, inte beredd att föreslå att Sverige skall bryta mot europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.
Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta:
Att bifalla motionens första att-sats
Att bifalla motionens andra att-sats
Att bifalla motionens tredje att-sats
Att avslå motionens fjärde att-sats
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
